Scandlynx logo
SCANDLYNX
- det skandinaviska lodjurprosjektet
Norsk Svenska English
Søk

Spår och spårtecken

Lodjurets spår är stora och runda. Ett fint spåravtryck på hårt underlag är vanligtvis 8-10 cm i diameter. I lössnö blir spåravtrycken ofta större på grund av den tjocka pälsen runt tassen och inte minst på grund av att lodjuret kan spreta med tårna. Tassavtrycket som liknar stora kattspår skiljs från spår efter hunddjur genom att de två främre tårna är mer asymmetriska. I lös snö syns ofta släpmärken efter bakfoten. Som andra kattdjur har lodjuret oftast klorna indragna men kloavtrycken syns ofta i branta uppförsbackar eller på andra ställen där lodjuret haft behov av bra fäste. I lös snö där lodjuret spretar med tårna för att öka bärförmågan syns också ofta kloavtryck.

Lodjuret förflyttar sig oftast i skritt där det sätter ner bakfoten i framfotens spår. Steglängden i gång är normalt 80-120 cm. Som de andra stora rovdjuren går lodjuret målmedvetet. Lodjuret utmärker sig också genom att det rör sig med lätthet i besvärlig terräng. Den forcerar lätt höga branter, klättrar i träd, balanserar längs nedfallna trädstammar m.m. Det är inte ovanligt att lodjuret passerar nära folk när det är på jakt efter rådjur under vintern.

Lodjurets vanligaste bytesdjur i Sverige är rådjur, ren, hare och skogsfågel, i Norge är får (framförallt lamm) ett vanligt byte. Lodjuret dödar stora bytesdjur genom ett bett i strupen och oftast äter det först köttet på lår och bog. Som regel äter lodjuret upp hela bytet om det inte blir stört av människor. Men när det gäller får och ren kan framförallt lodjurshanar ofta döda fler djur än de utnyttjar.

 

Logos