Arealbruk och spridning

Märkning av lodjur med GPS-sändare ger oss möjlighet att kartlägga lodjurens rörelsemönster i detalj, vilket ger oss viktig information om lodjurens arealbruk och spridning.

 

Lodjuren behöver mycket plats

Kunskap om storleken på lodjurens hemområden hjälper oss att förstå på vilken skala förvaltningen av individer och populationer bör bedrivas. Något av de mest uppseendeväckande resultaten från studierna av märkta lodjur gäller storleken på deras hemområden.

Storleken på lodjurens hemområden varierar mycket inom Skandinavien. De största områdena finner vi i norr. I Troms och Finnmark utnyttjar lodjurshanar mellan 1500 och 3800 km2 och lodjurshonor mellan 500 och 2300 km2 stora områden under ett år. Lodjur i de mer produktiva områdena längre söderut i Skandinavien behöver betydligt mindre områden. I Akershus, Östfold och Bergslagen utnyttjar hanar 500-1000 km2 och honor 200-500 km2 stora områden under ett år.

Data på rörelsemönster och arealbruk har använts för att utveckla metoder för lodjursinventering.

 

Utvandringsavstånd

Lodjursungar skiljs normalt från modern i mars-april. De första månaderna efter separationen håller sig ungarna i regel nära sitt uppväxtområde och de flesta överlever sin första vår och sommar som ensamma. Nästan alla lodjursungar vandrar ut från sitt uppväxtområde några månader efter separationen. Ettåringarna kan vandra långt, ofta mer än 150 km från uppväxtområdet. Rekordet är en ung hane som märktes i Sarek och vandrade 450 km fågelvägen söderut till Steinkjer. Unga hanar vandrar längre än unga honor innan de etablerar sig. Under utvandringen är dödligheten hög, ofta på grund av illegal jakt eller trafikdödlighet.

 

  

Foto: © SCANDLYNX